måndag 18 februari 2013

Spännande

Jag vill göra något.
Men vad?
Jag orkar inte duscha, leka med barnen, gå och träna eller sova.

Jag vill bara skrika skära mig och försvinna.
Men det kan jag inte heller göra.

Får jag inte det vill jag bli full, men blir jag full gör jag också bara dumma saker.
Jag vill inte göra mer dumma saker.
Men jag vill det händer något spännande.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.

Jag kan inte dö, för jag vill inte såra mina barn.
Men jag vill inte leva för jag är inte bra för min barn.

Jag är inte bra för någon.

Dessa utmaningar jag hela tiden söker, jag kan inte bara vara här och nu.
"I hate you, don´t leave me." Det stämmer så himla bra på mig och hur jag känner.

Jag fortsätter kämpa, och en del blir så förvånade när jag berättar jag har ADHD och Borderline.
För det inte syns.
Och en del reagerar med "Va trodde jag du visste du hade ADHD, har du väl alltid haft..?"

Jag är så trött, jag vill bara sova.
Men jag kan inte sova.
Jag lägger mig bara och stoppar in täcket i munnen och skriker av smärta och ångest.

Medicinen har jag slutat med, blir så konstig.
Lite piggare och gladare, men sover sämre och mår så dåligt när den går ur kroppen.

måndag 4 februari 2013

Jag kan inte anpassa mig


Varför ska jag anpassa mig efter er?

Varför kan inte jag få bevisa vad jag går för? Och ni tro mig?
Har jag klarat mig i 25år, klarar jag väl 25 till?
Hade ni inte letat fel på mig, hade det kanske inte varit några fel på mig? Nu letar jag dom själv.

Jag har left utan diagnos i 25 år. Det har varit mycket frågor.
Men jag behöver ingen diagnos, jag vet vad jag kan och inte,
Det är NI som måster ha mig i ett fack.
Om det bara hade varit accepterat att vara annorlunda
Det är ni som säger jag måste ha ett papper på vad jag kan och inte kan.
Men ni lyssnar inte.
Antingen bryr jag mig eller så gör jag det inte.
Vissa saker intresserar mig inte, och jag kan dom knappt för jag lär mig dom inte. Hur mycket jag än försökt. Ni bara har sagt jag är lat och inte vill. Nu vill jag inte längre.
Men det finns saker jag vill än.
Kan jag få fokusera på det?
Kan jag få testa på nya saker?
Vem säger det är rätt eller fel?
Har jag blivit bättre av att gå hos er?
Har ni hjälpt mig?
Nej jag mår inte bättre, snarare sämre.

lördag 26 januari 2013

?

Varför är du med mig?
Varför jag med dig?
Vad vet jag om älska?
Jag älskar mina barn?
Men sen då?


kryp ur min kropp

Läser gamla dagböcker, det står samma sak när jag var 12, 14,16,19,23 som det står nu.
Jag orkar inte mer.
Vem är jag?
Varför är jag så annorlunda?
Varför`
Att jag har ont i magen, att jag inte vill kräkas, att jag inte vill leva.
Så varför lever jag kvar?
Jag är elak och egoistisk, alltid varit kommer alltid vara?
"Jag tror inte jag kan bli hjälpt, det är för många tankar som far om kring i mitt huvudet just nu, jag vill bara lägg mig ner och dö." 16/10-2006
Vad har ändrats?

fredag 18 januari 2013

Inte idag

Idag är en riktig schizofreni dag!
Först känndes den bra, sen har jag mest försökt hålla mig från att gråta.
Vet inte vad som är fel.
Jag vill bara slippa oroa mig, för magsjukor, pengar. allt.
få njuta.
Jag vill inte idag.
Vill sova och vakna på nytt.

lördag 12 januari 2013

Hur gör man?

Vad gör man när man bara är?
Grannen väckte mig vid halv 10 i morse så tog vi en promenad i ca en timma.
Sen kom jag hem, och ätit, frukost och godis..
Jag är så trött, och behöver greja.. Men med vad? Har INGEN ork att diska, dammsuga eller något. Druckit två stora cappuccino.
Skulle gärna gott till gymmet, men har inte råd med gymkort.
Pojkvännen är hemma och är sjuk, jag hoppas inte jag har blivit smittad.
Jag är LIVRÄDD för alla sjukdomar..
Jag borde idag:


  • Tvätta
  • Dammsuga
  • Skura badrum
  • Byta lampan som gick sönder
  • Fixa alla grejer i badrummet eftersom renoveringen där inne blev klar i onsdags.
  • Köpa krokar
  • Diska
  • Sätta upp gardiner


Tror ni jag kommer göra allt det? Nej, för hälften vet jag inte ens hur man gör =/ Hur använder man tex en borrmaskin?

Min mamma kommer snart förbi också, jag orkar inte! Eller så har pojkvännen smittat mig? Så trött och vill sova, men sover jag nu somnar jag inte sen. Är jag vaken nu äter jag bara godis.

fredag 11 januari 2013

Vad hände egentligen?

Jag e så rädd för att somna.
I fall jag vaknar och kräks.

Tar jag lugnande eller sömntabletter, kanske jag inte vaknar i tid?
Skit fobi, jag undrar när jag sov senast. Sov så där riktigt gott?

Jo på nyårsafton somnade jag redan innan 23 till Bingolotto i min pojkväns famn i soffan. Och sov helt apatiskt till klockan 04, då jag gick till sängen, och sov till 11 dagen där på.
Men göra det en gång i livet, vad hjälper det?

Problem med sömnen har jag ju haft sen tidig tonåring.
Säg om det är Ritalinen eller inte?
Ibland vill jag sova en vecka i sträck fast kan inte, ligger bara och stirrar.
Ibland är jag ute och springer runt och aldrig sover, slösar pengar jag inte har.
Slutar bryr mig. För att sedan inte ens veta vad jag heter?

Kan man få sådana kraftiga ångestattacker att man förlorar minnet?
Jag vet inte om det är jag, min ångest eller min "diagnos" men jag beter mig som jag vore hög som ett hus ibland, och gjort många gånger, och sen kommer jag knappt ihåg vad jag sagt, bara jag var "högljud, prat glad och väck" Som om jag inte vore närvarande. Och sen minns jag inget egentligen om vad som hänt.
Tänk dig ni är fulla eller höga liksom, jag får sådana rus, ofta kommer det om jag tränar mycket.

Liten vilsen och trött.

Att anmäla skolan..

Ja det är min nästa projekt, eller psykiatrin?
Eller hela jävla samhället?

Sen jag var 13-14 har jag varit på ungdomsmatning, kurator, BUP, Psyk-akuten.. Vi snackar 13-14 år! Runt runt runt.. Och alla säger, det är inget fel.

Var och hur hittar jag underlag på att DOM har fel?
Att det var och är fel på mig. Fel jag inte kan förklara själv, att jag känner mig liten och vilsen och trött

Att acceptera andra människor för det dom är.

Jag är så trött.
Jag hittar ingen energi längre.
Läkemedel på läkemedel, men ingen tar tag i mitt problem.
3 timmar hos psykologen i månaden. Vad hjälper det i all kaos, kaoset jag själv inte vet vart jag har?
Psykologen vet inte var hon skall börja,
Är de ADHD, Borderline, Bipolär eller GAD?
Det är alla dessa fyra diagnoser dom vill ge mig mediciner emot,
Jag vill inte. Börja med medicin mot ADHD och låt mig höja dosen. 20+20mg Ritalin, det ger mig inget. Min kropp förbränner det, ber jag dom om ett test som kollar min omsättning och förbränning.. Får jag det? Nä, så klart inte.

Jag känner hur jag ger upp. Börjat shoppa igen.
Tappar kontrollen på allt.
Orkar inte älska, orkar inte hata, orkar inte bry mig.

Vad är älska? Enligt min psykolog har jag svårt för det.
Vet om jag älskar eller bara vill känna mig älskad?
Vi kanske bara ser det på olika sätt, gör det på olika sätt?

Jag väljer dom som är utsatta.
Vi har inte pratat så mycket om det egentligen mer än hon "visat" mig att jag väljer männen som inte mår bra så bra.
Så jag kan känna mig behövd. Men jag vet ju att jag får min pojkvän att må bra?
Det samma gäller mina vänner? Jag vet flera som nått dit dom aldrig trodde dom skulle, vissa säger tack.
Visa ger mig en käftsmäll efteråt.
Eller är det bara för jag har svårt att acceptera människor som dom är?
Och vill forma dom som jag vill ha dom?

Själv tycker jag att jag i bland kan älska för mycket, då jag ser saker svart eller vitt.
Jag älskar, älskar och älskar, men går det inte mer så skiter jag i det, och skiter jag i det, då är det redan försent.

Sen kräver jag nog mycket.
Jag säger en sak, men menar en annan ofta.
Jag vill ha uppmärksamhet, bli avgudad. Alltid.
Jag behöver veta att jag är älskad och betydelsefull.
För man kan såra mig, men inte för många gånger, och små saker sårar mig.
Tyvärr är jag som en bebis, "kan du göra det, kan du inte massera mig, håll om mig"
Alla dessa saker jag önskar bara gjordes, behöver inte höra "Jag älskar dig" (eller jo men inte hela tiden), jag behöver inte bli köpt (även om det är trevligt..) Men jag vill inte tjata om närheten om att bli klias på, kramad på. Står jag och diskar vill jag få en kram bakifrån osv.
Annars tröttnar jag, tror inte jag är älskad.